De sex barnen i Bullerbyn leker och har roligt nästan jämt. De åker skridskor på Norrgårdssjön - och Lasse trillar i! Men som tur är kommer han upp igen. Lisa och Anna ska gå och handla jäst, och ingefära, ättika och sytråd och falukorv. Det kan vara ett helt äventyr att gå och handla om man hela tiden glömmer något!
Det märkvärdigaste av allt är förstås att Olle får en liten syster. Men usch, vad ungen är ful, tycker flickorna, ända tills dopet ...
Ja, visst är det roligt i Bullerbyn! Lisa och Lasse och Bosse och Britta och Anna och Olle leker sina glada lekar, klättrar i berg, jagar uroxar, matar lammungar, fångar
kräftor, sover i skogen om natten och dansar kring midsommarstången när sommaren kommer till Bullerbyn.
'Jag tycker synd om alla som inte bor i Bullerbyn', säger Anna. Det är bara när hon och Anna ska passa Olles lillasyster som det kan vara lite besvärligt.
Emil i Lönneberga, han som bodde på gården Katthult i Lönneberga socken i Småland, har du någonsin hört talas om honom? Jaså, inte! Men i Lönneberga fanns inte en enda människa, det kan jag försäkra dig, som inte kände till Katthultarnas hemska lilla pojke, den där Emil som bara gjorde hyss ideligen. Han brukade få sitta i snickarboden och tänka över sina synder varje gång han hade gjort något hyss, och då passade han alltid på att tälja sig en liten rolig trägubbe, det gjorde han raskt, för han tänkte inte så mycket och han täljde fort och vant.
Emil, det är han som bor i Katthult i Lönneberga och som gör hyss nästan varje dag året runt. Efter varje nytt hyss sitter han inlåst i snickarboden och täljer sig en liten rolig trägubbe. 369 trägubbar står det på hyllan till sist! Här kan du läsa om hur det gick till när Emil gjorde en del lyckade vanvettsaffärer på auktionen i Backhorva, eller när han gjorde tre tappra försök att få ut Linas oxeltand och sedan målade lilla Ida illande blå, eller när han släppte grodan i kaffekorgen och sedan ställde till det så hemskt att man knappt kan tala om det …
I det stora, röda huset nere vid ån, där bor Madicken. Där bor också mamma och pappa och lillasyster Lisabet och en svart pudel, som heter Sasso, och en kattunge som heter Gosan. Och så Alva. Madicken heter egentligen Margareta, men när hon var liten kallade hon sig själv Madicken, och fastän hon nu är stor och nästan sju år heter hon fortfarande så. Det är bara när hon behöver förmanas som hon kallas Margareta. Ganska ofta kallas hon Margareta. För hon har många befängda infall och tänker sig aldrig för… förrän efteråt.
Junibackens Pims, det är Lisabet, det. I alla falla kallas hon så av farbror Nilsson. Och Lisabet, hon följer sin storasyster i vått och torrt, vilka äventyrligheter Madicken än hittar på. Som när Madicken ska gå och titta på majelden. Då vill hon vara fin så att hela stan häpnar. Framför allt vill hon ha sina nya sandaler. Men det får hon inte för mamma. Fast Madicken är bångstyrig ibland, och när hon kommer till majelden är hon trots allt skrudad i sandalerna. Men konstigt nog, ingen lägger märke till dem. Ingen mer än Mia, Madickens klasskamrat, hon som har så mycket pippor i håret. Så går det som det går också. Illa går det för Madickens sandaler. 'Du är inte klok, Madicken', säger Lisabet.
När man är en barnhemspojke med rakt hår som ingen vill ha, då kan man nästan lika gärna vara död, anser Rasmus. Men så får han en lysande idé. Man kan ge sig av från barnhemmet, rymma, gå ut i världen och ta reda på någon som vill ha en. Om de inte har någon annan att välja på, så måste de ju ta en, tror Rasmus. Precis så som Rasmus hade tänkt blir det inte. Han träffar i alla fall Paradis Oskar, som kallar sig Guds rätte gök och går på luffen han också. Och det går rätt bra ändå. Det händer så mycket när man går på luffen …
Allt vad det lilla Västanvik rymmer av äventyrlighet finns på Lusknäckarmalmen, stadens urgamla marknadsplats. Hit kommer Rasmus och Pontus en onsdagskväll för att se den världsberömde svärdslukaren Alfredo. Av misstag råkar de få höra om planerna på en silverstöld som ska ske i småstaden där de bor. När så Toker, som fått stanna hemma, tröttnat på det och kommer skumpande på sina korta små ben rakt in i händelsernas centrum börjar äventyret på allvar.
Tjuren Adam Engelbrekt slet sig lös mitt på blanka påskdagsmorgonen och kom dundrande i full karriär med ett hemskt uttryck i ögonen. Kogubben Svensson sprang för glatta livet ut genom lagårdsdörren och ut på lagårdsplan och hann klara sig över staketet. Och Adam Engelbrekt sprang efter i vilt raseri. Som tur var kunde han i alla fall inte ta sig över staketet utan fick stanna på lagårdsplan. Där stod han och frustade och bölade ända tills lille Kalle kom och besegrade honom, ”bare helt enkelt med lite vänlighet”.
I Katthult där var det kalas en snöig vinterdag. Det blev ett roligt och lite ovanligt kalas, mycket tack vare lärarinnan. Hon var ung och glad och påhittig värre, och hon tyckte att de skulle ha snöbollskrig i väntan på maten. Och snöbollskrig blev det. Ännu mer livat blev det efteråt, då Emil pussade prostinnan. Inte mindre än åtta gånger, för han är inte knusslig, den där Emil!
Äntligen snöar det över Junibacken! Madicken och Lisabet leker som tokiga i snön. Ja, till och med pappa måste vara med och kasta snöboll för att det är så härligt. Men nästa dag är Madicken sjuk och Lisabet får gå själv med Alva och köpa julklappar. Och rätt vad det är står Lisabet där, på medarna bakom en släde, på väg rakt in i skogen...
Lilla Ida vill att Emil ska lära henne göra hyss. Men det går inte, säger Emil, för hyss, di bare blir! En samling som innehåller berättelserna Emils hyss nr 325, När lilla Ida skulle göra hyss och Inget knussel, sa Emil i Lönneberga.
